Dikter

Inlåst

Min själ har klaustrofobi.
Fångad i min kropp,
med en vilja att slå sig ur.

Den försöker hitta et kryphål.
Letar febrilt,
men hindras av sin rädsla.

Den vacklar under bördan,
som det innebär att vara en själ.
En själ med klaustrofobi.

 

Drömmen som blev verklighet

I dina drömmars illusion,
var du en fågel.
I dina drömmar,
svävade du
på en blå och molnfri himmel.

I dina drömmars illusion,
kunde du andas.
Kände du vinden,
som gav dig luft under vingarna
och förde dig framåt.

I dina drömmarplågades du inte.
Där existerade ingen ångest,
där fanns inget som gjorde ont.

I något av dina rus
stod du på fönsterbläckets kant.
Spände dina vingar…

 

Jagad

Du tar närmsta flyktvägen,
med dina bara händer
krossar du fönstret.
Det berör dig knappt
att det har fastnat glassplitter i händerna,
med klumpiga steg springer du
för livet
eller därifrån.

Du känner dig jagad,
men du kan inte känna skillnad
på jagad och jagad.
Är det demonerna
som skriker,
är de verkligen efter dig?

Du vågar inte vända dig om
och se efter,
för då kanske de kommer ikapp.
Så du fortsätter springa
för livet, eller därifrån

Du hoppar på närmsta buss,
vet inte hur länge du satt där.
Hjärtat slog fortfarande
hårt.

En, två, tre trappor upp.
Hårda knackningar
som ekar i trappuppgången.

Jagad?
Ja!
Ska jag köra dig hem?
Fönstret är trasigt, använder det som flyktväg.
Psykakuten?
Nej, jakten är över för den här gången.

 

Värk

Vad vet du, att på grund av smärta ligga sömnlös om natten?
Vad vet du, om att äta läkarordinerat morfin?
Vad vet du, om verkan och biverkningar?

Du säger: du är van vid smärta.
Man vänjer sig inte vid att ha ont,
man lär sig härda ut.

Du säger: man ser aldrig på dig att du har ont.
Jag döljer det, men jag gör det inte medvetet.
För att jag ska överleva
och inte gå under i ren förtvivlan över mitt öde.
Hur ska jag kunna visa dig att jag har ont?
Varför är det svårt att tro på det jag säger?

 

Du irriterar mig

Du är som ett ömmande sår.
Du får min uppmärksamhet,
trots att du inte är värd den.

Du irriterar,
Du stör.
Du ger mig
vredesutbrott!

Jag vill skrika,
men jag finner inte ord.
Trots mina försök
förblir jag stum.
Frustration!
Jag frustar,
slåss och
sparkas.
Men upptäcker
att jag inte rör mig alls.
Förbannelse!

Du är som ett ömmande sår,
du irriterar och stör.
Värst av allt,
du försvinner inte.

 

Svart själ

De säger att jag ska ge mer.
Inte dölja, inte släta över,
inte dra ett streck över sanningen.

Jag tänker inte tala om när jag har svalt glas
bara för att känna hur det blöder i själen.
Tänker inte strunta i tårarna som aldrig faller.

De säger att jag ska tänka framåt,
att jag ska se en ljus framtid.
Men det enda jag planerar är mitt självmord.

Det planerar jag i minsta detalj.
Skissar och tänker,
skissar och tänker lite till.

Jag är orkeslös.
Apatin är på max,
självmordstankar snurrar.

Hela världen snurrar.
Ligger ner för att inte svimma,
tänker inte på någon framtid.

Ansiktslösa människor
delar ut vita piller.
De är klädda i lika vita rockar.

Så kom då den dagen.
Dagen då jag bestämde mig
för att falla.

Underlaget är inte hårt att falla mot,
tvärtom det är skönt att känna
hur kropp och själ skiljs åt.

 

Till minne av Nasse

Jag visste att du var en ängel för bra för o vara sann
Du åter till himlen flugit, du från jorden försvann
Jag vill att du ska finnas här, kom tillbaka
Jag vill inte dig sakna
Vet inte varför jag längre ska sova eller vakna
Aldrig mer höra dig grymta
Aldrig dig under hö skymta
Aldrig mer få se dig leka med en pinne
Du kommer alltid finnas i mitt minne
Du kommer aldrig mer komma när jag ropar ditt namn
Du kommer aldrig mer finnas i min famn
Får jag komma efter till din stjärna?
Jag lovar, det vill jag så gärna
Jag önskar att du fortfarande var min
Jag önskar jag kunde förstå varför du bara somnade in
Den är obeskrivlig den stora sorg jag känner
Plågsamt med alla dessa tårar som i hjärtat bränner
Jag har älskat dig från allra första minut
Till den hemska dag då ditt liv tog slut
Är tacksam för den tid du i livet fick
Även fast den alldeles för fort gick
Du var underbar på alla sätt o vis
Min älskade minigris

R.I.P NASSE 040612- 060124

 

Oh själabroder

Ska vi springa in i ljuset
Och aldrig hitta ut
Ska vi leva som aldrig förr
Du sa att jag gav dig styrka att leva
Och mitt överskott på styrka
Var det du gav mig
Du vet bara inte om det
Javisst ska vi leva som aldrig förr
Jag kan inte göra något annat
När jag är med dig
Och fast vi lever till tusen
Känner jag mig för första gången lugn
Känns något paradoxalt kanske
Men det är helt sant
Jag är inte jagad av rastlösheten
Känner inte att jag är nära att krossas av frustration
Jag känner att jag inte skriker längre
Jag är mer sansad och kan tala
Jag vet att du lyssnar
Och tar det jag säger på allvar
I din tystnad
Du kommer inte med ett patetiskt försvar
Därför blir det aldrig ett samtal i självömkande
Du sa att det var jag som lärt dig agera så
För jag brukade göra så mot dig
När det var ombytta roller
Vi visste att vi ville ha det så
Vi visste att det var bäst så
Jag talade som aldrig förr
Tills jag var alldeles tom
Och din hud brände när den nuddade min
Och jag älskade dig i natt
Jag var bara så tom på ord
Att jag inte kunde säga det

En tomtes tankar

Har du hört om tomten som aldrig kom
Han som tröttnade efter halva vägen och vände om
Och hellre smakade på tomtemors gröt
Med saftsås så söt
Orkade helt enkelt inte med en julafton till
Hans slit tjänade ändå ingenting till
Det där om att det är saligare att giva än o taga är skitsnack
Tänkte han när han filosoferade vid sin höstack
Finns det några snälla barn uttjatade fraser
Som han inte längre orkade ta i sin mun
Nu var han gammal grå och tunn
Stela och värkande leder
Han tänker att vara tomte har tappat sin heder
Varför föddes jag till tomte, jag är så lack
Jag sliter året om och får aldrig ett tack
Alla tar mig förgiven
Bara önskelistan är skriven
Ingen vet att jag jobbar så att tårarna rinner
Och att jag att orolig över vad som händer om jag inte hinner
Att jag ligger sömnlös om natten
Vaknar utav de inre hånskratten
Misslyckade tomtefån
Ekar det i Tomtens huvud med ett dån
Han och yrar omkring en stund
Försöker sedan sova utan att få en blund
Går sedan upp och läser en önskelista
Tänker för sig själv jag får aldrig min heder mista
Han börjar snickra måla och bygga
Han ska ju göra alla där ute glada och trygga
Men nu är det julaftonskväll och han är klar
Han borde fara runt med sina renar i väldig fart
Men tomten är genomsyrad av depp och gnäll
Denna mörka julaftonskväll
Sover sedan natten lång
Nästa morgon åkte han i väg med en gång
Visslande på en julsång
Kände att vara tomte var hans kall
Det fanns ju bara en, han var ingen mall
Alla han kom till hade honom saknat
Nu hade alla som tagit honom för given vaknat
Alla tackade honom hjärtligt
Tomten tyckte det kändes märkligt
Det värmde i hans tomtehjärta
Som bortblåst var gårdagens smärta
Han var glad och nöjd
Och tyckte att vara tomte är en riktig fröjd
Det var klart att han skulle vara tomte hela livet
Nu hade han lärt de att inte ta honom för given